tisdag 29 juni 2010
fredag 18 juni 2010
Orienteringskartor
På måndag ska vi fortsätta, genom att handmåla dass, matstånd, Forum Vulgaris, medeltida soptunnar m.m.. så att ni lätt ska hitta det ni behöver när ni går runt där i dofterna av brända mandlar, vildsvinskebab, fårskinn och sommargrönska.
Namntävling!
Hej alla vänner till Medeltidsveckan!
Vet ni egentligen om att vi i år är fyra stycken som sitter här på kansliet och förbereder Medeltidsveckan? Förutom oss fyra så är det två personer som jobbar med dräkterna, marknadsplaneringen och all rekvisita. Förutom oss sex så är det en massa andra människor engagerade, från bl.a. olika föreningar. Det är rätt fantastiskt egentligen, att det är så många som vill vara med och skänka sin tid och sin arbetskraft för se till att Medeltidsveckan kan bli av. <3
Nu kommer en tävling. Den som först skickar rätt svar till lisa.tegelmark@medeltidsveckan.se vinner .. (Trumvirvel)... trtrtrtrtrtrtrtrtrtrrrtrtrrrtrrrtrtrrrrrr... Ett Kanderat Äpple under v. 32.!!
Frågor 1:
Vad heter vi fyra på kansliet och vilka av oss är praktikanter?
Fråga 2:
Vad heter de båda personerna som jobbar i vår ateljé med dräkt, marknad och rekvisita?
Fråga 3:
Vad heter området på marknaden där du kan lämna dina barn så de får leka, pyssla och spela teater hela dagarna?
Hemligt tips:
Du KAN hitta svaren på medeltidsveckans hemsida...
Vet ni egentligen om att vi i år är fyra stycken som sitter här på kansliet och förbereder Medeltidsveckan? Förutom oss fyra så är det två personer som jobbar med dräkterna, marknadsplaneringen och all rekvisita. Förutom oss sex så är det en massa andra människor engagerade, från bl.a. olika föreningar. Det är rätt fantastiskt egentligen, att det är så många som vill vara med och skänka sin tid och sin arbetskraft för se till att Medeltidsveckan kan bli av. <3
Nu kommer en tävling. Den som först skickar rätt svar till lisa.tegelmark@medeltidsveckan.se vinner .. (Trumvirvel)... trtrtrtrtrtrtrtrtrtrrrtrtrrrtrrrtrtrrrrrr... Ett Kanderat Äpple under v. 32.!!
Frågor 1:
Vad heter vi fyra på kansliet och vilka av oss är praktikanter?
Fråga 2:
Vad heter de båda personerna som jobbar i vår ateljé med dräkt, marknad och rekvisita?
Fråga 3:
Vad heter området på marknaden där du kan lämna dina barn så de får leka, pyssla och spela teater hela dagarna?
Hemligt tips:
Du KAN hitta svaren på medeltidsveckans hemsida...
onsdag 16 juni 2010
Ny blogg
Sådärja, nu har vi en blogg med lite mer "riktiga" bloggfunktioner.
Det visade sig att bloggen som låg inbakad i vår hemsida ännu inte hade de funktioner jag önskade, men de kommer finnas sen, när den nya siteversionen släpps. Men senare, det är för sent för mig. Jag vill ju skriva nu.
;)
Så VARMT VÄLKOMNA till den här nya, lite bättre Medeltidsveckanspraktikantbloggen!
Håll till godo!
<3
Det visade sig att bloggen som låg inbakad i vår hemsida ännu inte hade de funktioner jag önskade, men de kommer finnas sen, när den nya siteversionen släpps. Men senare, det är för sent för mig. Jag vill ju skriva nu.
;)
Så VARMT VÄLKOMNA till den här nya, lite bättre Medeltidsveckanspraktikantbloggen!
Håll till godo!
<3
Marknadsplanering
På bilderna nedan ser ni hur det ser ut nu; överst platsen där Forum Vulgaris ska stå, marknadens egna scen, i regi av Proknekt. I mitten en del av vägen som leder från Gotlandsänget till Paviljongsplan och nederst kartan över marknadsområdet.
Sagor och strykjärn på P18
2010-06-15
Tänk dig att du öppnar dörren till en lokal och när du kliver in ser du längs väggarna långa rader av färgglada kläder sydda av ylle och lin samsandes med höga hyllor fulla av byggmaterial och tyger. Från det höga taket hänger sagolika masker föreställande djur och drakar och du får ganska omgående en känsla av att du vill börja skapa och bygga något nytt här.
Bakom några arbetsbänkar står Sarah och stryker. Hon stryker och stryker. Och stryker. Fatta att stryka så många kläder. När hon väl är klar kommer hon väl aldrig att vilja stryka igen i hela sitt liv. Men det är bra att hon stryker nu. Det måste ju göras. Hon säger hej och ler lite uppgivet mot dig.
Du hör ett bankande ljud inifrån nästa rum och när du går dit ser du Kenneth som är i full färd med att bygga ihop några skrindor. Kenneth, vår rekvisitaansvarige. Han som ser till att allt byggs som behöver byggas. Han som fixar och lagar när saker gått sönder. Bredvid honom står ett par stora sköldformade träskivor. De ska bli årets orienterings-kartor över marknadsområdet.
Det luktar kaffe. På köksbordet inne i pentryt har Leila precis lagt ut en karta över Gotlandsänget och Paviljongsplan. Leila, som vanligt glad och full av energi. Hon ska just ha möte för att slutgiltigt sätta placeringen av allt på marknadsområdet. Det är också hon som är ansvarig för alla de där färgglada kläderna som finns här. Hon berättar att många av kläderna är till för att hyras ut till folk som inte orkat, hunnit eller kunnat sy några själva. Eller till folk som kanske är på Medeltidsveckan för första gången och plötsligt får lust att vara med och smälta in i miljön.
Kan du tänka dig detta? Ser du det framför dig?
Nu är ju en del av det som just hände påhittat. Men, det skulle verkligen kunna gå till precis så där, just idag när jag ska dit för att vara med på det där marknadsplaneringsmötet. Eller, iofs inte precis så där, Kenneth är faktiskt på semester. Och Sarah har väl strukit klart vid det här laget. (Hoppas jag).
Men känslan av att vilja skapa något nytt, när jag kliver in genom dörren till Medeltidsveckans dräkt- och rekvisitaförråd på P18, den vet jag att jag får...
Tänk dig att du öppnar dörren till en lokal och när du kliver in ser du längs väggarna långa rader av färgglada kläder sydda av ylle och lin samsandes med höga hyllor fulla av byggmaterial och tyger. Från det höga taket hänger sagolika masker föreställande djur och drakar och du får ganska omgående en känsla av att du vill börja skapa och bygga något nytt här.
Bakom några arbetsbänkar står Sarah och stryker. Hon stryker och stryker. Och stryker. Fatta att stryka så många kläder. När hon väl är klar kommer hon väl aldrig att vilja stryka igen i hela sitt liv. Men det är bra att hon stryker nu. Det måste ju göras. Hon säger hej och ler lite uppgivet mot dig.
Du hör ett bankande ljud inifrån nästa rum och när du går dit ser du Kenneth som är i full färd med att bygga ihop några skrindor. Kenneth, vår rekvisitaansvarige. Han som ser till att allt byggs som behöver byggas. Han som fixar och lagar när saker gått sönder. Bredvid honom står ett par stora sköldformade träskivor. De ska bli årets orienterings-kartor över marknadsområdet.
Det luktar kaffe. På köksbordet inne i pentryt har Leila precis lagt ut en karta över Gotlandsänget och Paviljongsplan. Leila, som vanligt glad och full av energi. Hon ska just ha möte för att slutgiltigt sätta placeringen av allt på marknadsområdet. Det är också hon som är ansvarig för alla de där färgglada kläderna som finns här. Hon berättar att många av kläderna är till för att hyras ut till folk som inte orkat, hunnit eller kunnat sy några själva. Eller till folk som kanske är på Medeltidsveckan för första gången och plötsligt får lust att vara med och smälta in i miljön.
Kan du tänka dig detta? Ser du det framför dig?
Nu är ju en del av det som just hände påhittat. Men, det skulle verkligen kunna gå till precis så där, just idag när jag ska dit för att vara med på det där marknadsplaneringsmötet. Eller, iofs inte precis så där, Kenneth är faktiskt på semester. Och Sarah har väl strukit klart vid det här laget. (Hoppas jag).
Men känslan av att vilja skapa något nytt, när jag kliver in genom dörren till Medeltidsveckans dräkt- och rekvisitaförråd på P18, den vet jag att jag får...
MTVs Hjältar
2010-06-14
Förra veckan stod jag och pratade med några för mig nya människor på en fest och när jag berättade att jag jobbar med Medeltidsveckan så fick jag ganska omgående frågan: " Jaha? Håller ni på med den redan? Men är inte den i augusti?"
Det är verkligen en vanlig fråga, jag har fått motsvarande fråga många gånger förut när jag jobbat med andra evenemang. Det mest intressanta är att många verkligen verkar bli förvånade över mitt svar som jag varje gång, tålmodigt pedagogiskt lägger fram: ”Ja, det är i slutfasen nu, nu är det ju bara ett par månader kvar. Det här jobbar vi med hela året”.
Ibland uppkommer följdfrågor och jag upplyser dem återigen tålmodigt om vad det innebär att arbeta med evenemangsplanering. Ibland nöjer de sig med det första svaret och nickar bara ett ”jaha”.
Ibland får jag hålla emot impulsen jag får att istället svara: ”Nej, vi har inte börjat än. Vi åker dit på söndagsmorgonen innan det öppnar och slänger ut några marknadsstånd, ringer in några artister på måfå och ber grannen honungsglasera lite vitkål”.
Jag undrar hur många av besökarna som egentligen är medvetna om vilket gediget arbete det ligger bakom organisationen och hur många människors välvilliga, ideella arbetskraft som behövs för att ett evenemang av den här digniteten ska kunna hållas. Förutom de som under flera månader jobbar med att planera och strukturera upp Medeltidsveckan så tillkommer ju även ett gäng volontärer som arbetar under själva Medeltidsveckan, för att se till att allt rullar på. Informatörer, artistvärdar, städare och kassapersonal, för att nämna några.
I min värld är volontärerna Hjältar. En volontär gör en frivillig arbetsinsats utan att få något betalt, bara för att han/hon tycker att det är värt det av något annat skäl. Och inget större evenemang klarar sig utan volontärer. För de få människorna som sitter på kansliet hela året har ingen som helst möjlighet att hinna tömma alla papperskorgar på området samtidigt som de ska möta upp aktörerna i de olika ruinerna för att se till att de har det som behövs, samtidigt som de ska hinna sälja biljetter till teaterföreställningar, konserter och Tornerspelen, samtidigt som de glatt serviceinriktat ska upplysa besökare om var toaletterna finns, vart man kan äta, hur det fungerar med förköpsbiljetter och var närmaste bankomat ligger…
Och om du frågar mig en av följdfrågorna som ibland uppstår: Varför de måste jobba ideellt och om jag inte tycker de är värda att få lön, så kommer jag svara dig på samma tålmodigt pedagogiska sätt som jag brukar: ”Jo. Om det fanns möjlighet så skulle jag mer än gärna ge alla som gör en arbetsinsats för evenemanget lön. Men att ge någon lön är dyrt, folk glömmer oftast att i lön behöver man räkna in arbetsgivar- och sociala avgifter och det är väldigt få evenemang vars budget skulle kunna täcka för all den hjälp man behöver. Så därför söker man volontärer till sina evenemang, människor som frivilligt väljer att arbeta ideellt, av skäl de tycker är värda tiden de lägger”.
Volontärer är verkligen oumbärliga. Det kan vara värt att ägna en tanke, när du sitter på din picknickfilt och njuter av Medeltidsveckans stämning. För utan dessa Hjältar skulle allt det Medeltidsveckan erbjuder inte vara genomförbart…
Förra veckan stod jag och pratade med några för mig nya människor på en fest och när jag berättade att jag jobbar med Medeltidsveckan så fick jag ganska omgående frågan: " Jaha? Håller ni på med den redan? Men är inte den i augusti?"
Det är verkligen en vanlig fråga, jag har fått motsvarande fråga många gånger förut när jag jobbat med andra evenemang. Det mest intressanta är att många verkligen verkar bli förvånade över mitt svar som jag varje gång, tålmodigt pedagogiskt lägger fram: ”Ja, det är i slutfasen nu, nu är det ju bara ett par månader kvar. Det här jobbar vi med hela året”.
Ibland uppkommer följdfrågor och jag upplyser dem återigen tålmodigt om vad det innebär att arbeta med evenemangsplanering. Ibland nöjer de sig med det första svaret och nickar bara ett ”jaha”.
Ibland får jag hålla emot impulsen jag får att istället svara: ”Nej, vi har inte börjat än. Vi åker dit på söndagsmorgonen innan det öppnar och slänger ut några marknadsstånd, ringer in några artister på måfå och ber grannen honungsglasera lite vitkål”.
Jag undrar hur många av besökarna som egentligen är medvetna om vilket gediget arbete det ligger bakom organisationen och hur många människors välvilliga, ideella arbetskraft som behövs för att ett evenemang av den här digniteten ska kunna hållas. Förutom de som under flera månader jobbar med att planera och strukturera upp Medeltidsveckan så tillkommer ju även ett gäng volontärer som arbetar under själva Medeltidsveckan, för att se till att allt rullar på. Informatörer, artistvärdar, städare och kassapersonal, för att nämna några.
I min värld är volontärerna Hjältar. En volontär gör en frivillig arbetsinsats utan att få något betalt, bara för att han/hon tycker att det är värt det av något annat skäl. Och inget större evenemang klarar sig utan volontärer. För de få människorna som sitter på kansliet hela året har ingen som helst möjlighet att hinna tömma alla papperskorgar på området samtidigt som de ska möta upp aktörerna i de olika ruinerna för att se till att de har det som behövs, samtidigt som de ska hinna sälja biljetter till teaterföreställningar, konserter och Tornerspelen, samtidigt som de glatt serviceinriktat ska upplysa besökare om var toaletterna finns, vart man kan äta, hur det fungerar med förköpsbiljetter och var närmaste bankomat ligger…
Och om du frågar mig en av följdfrågorna som ibland uppstår: Varför de måste jobba ideellt och om jag inte tycker de är värda att få lön, så kommer jag svara dig på samma tålmodigt pedagogiska sätt som jag brukar: ”Jo. Om det fanns möjlighet så skulle jag mer än gärna ge alla som gör en arbetsinsats för evenemanget lön. Men att ge någon lön är dyrt, folk glömmer oftast att i lön behöver man räkna in arbetsgivar- och sociala avgifter och det är väldigt få evenemang vars budget skulle kunna täcka för all den hjälp man behöver. Så därför söker man volontärer till sina evenemang, människor som frivilligt väljer att arbeta ideellt, av skäl de tycker är värda tiden de lägger”.
Volontärer är verkligen oumbärliga. Det kan vara värt att ägna en tanke, när du sitter på din picknickfilt och njuter av Medeltidsveckans stämning. För utan dessa Hjältar skulle allt det Medeltidsveckan erbjuder inte vara genomförbart…
Marknadsföring?
Det finns så mycket jag skulle vilja lära mig...
Åh! Alltså, vad galet många roliga kurser och workshops det är på årets medeltidsvecka! Nu har jag suttit i flera dagar och uppdaterat hemsidan och plötsligt insett vad jag kommer att missa eftersom jag jobbar. (vilket också är superkul, såklart).
Men, kolla här:
Nålbindning, benflöjtstillverkning, sömnad av medeltida skor, brickbandsvävning, balladdans och sång, medeltids- och renässansdans ör att bara nämna några.
Och så har Poeta Magica kurser i percussion, medeltida ensemblespel, stränginstrument och magdans...
Buuhuuu... Jag vill, jag vill!! Har det varit såhär varje år? Hur har jag kunnat missa det? Mitt fokus har tydligen legat på helt andra saker... :)
Solen vs molnen
Jag håller på solen, den ligger i underläge idag, fast jag ser hur den kämpar för att bryta igenom. Den riktiga sommarvärmen har inte kommit till Visby ännu, men jag har goda förhoppningar om helgen, då det visst ska bli hela 17 grader och strålande sol!
Men vackert är det! Nu är Öster- och Nordergravar fulla av ängsblommor och i alla trädgårdar blommar syrener och prästkragar.
Jag är inte helt nöjd med hur upplösningen på fotona blir när jag lägger in dem i bloggen, ska fnula på om jag kan förbättra det på ngt sätt.
Men, jag tror ni ser ändå, så länge... ;)
Äntligen är bloggen igång!
2010-06-08 kl. 14.37
Hurra!
Jag har sett fram emot att få börja blogga här, ända sedan jag tidigt i våras ringde Marie och Claudia för att föreslå mig själv som praktikant. SÅ kul att börja jobba i organisationen för Medeltidsveckan, denna fantastiska festival som jag själv varit en trogen besökare på sedan 1997.
I år ska jag få se detta evenemang bakom kulisserna. Nåja, det är verkligen inte första gången jag är med och arrangerar en festival, men det är första gången jag får se ”den andra sidan” av just det här underbara spektaklet.
Nu har jag varit här en dryg vecka, min mesta tid har lagts på att uppdatera årets gedigna program här på hemsidan och många timmar tog det, så nu hoppas jag att du går in och läser i det. ;)
Hursomhelst, att vara här känns speciellt. Speciellt som i varmt och kärleksfullt. Du som också har varit en återkommande besökare på Medeltidsveckan kan kanske relatera till vad jag menar. Du vet, den där uppspelta, förväntansfulla känslan som infinner sig i kroppen ju närmare vecka 32 man kommer och när man till slut ser att det bara är några dagar kvar tills man ska stiga ombord på färjan till Gotland.
Kanske har man sytt en ny uppsättning kläder till i år. Eller, så hade man tänkt använda sina gamla men får något slags driv när det är två dagar kvar till avfärd och ändrar sig. Iväg till tygaffären för att handla lintyg, ylle och lintråd. Fasen, hinner inte sy för hand, såklart, tar det på maskinen. Sitter uppe hela natten och trampar på pedalen. Packar ner brokor, hosor, trätallrikar, dolken, bältet, underklänningen, sy-kitet, manteln, korgen, filten, sleven, doket, skorna. Om man inte har på sig hela alltet när man åker, så att man ska slippa bära på skiten. Väl på färjan lägger man sig i lämpligt hörn, tar upp nål och tråd och syr färdigt snörningshålen. I alla fall något som är handsytt, det var ju skönt.
Sen väntar en härlig vecka med mycket picknickhäng, trevliga konserter, långa festnätter, picknickhäng, glada vänner, kramar och mys, gycklar-föreställningar, picknickhäng, brända mandlar, inköp av någon ny rekvisita från marknaden, ljudet från tornerspelens jublande publik från andra sidan muren, åtskilliga besök på Torgkassen och mer picknickhäng.
Och så förstås den där alldeles speciella känslan som bara infinner sig i Visby under dessa dagar. Känslan av att man hör dit. Att det är ens egen vecka, ens egen stad och att det inte finns något bättre än att vara där.
Så, ja. Det känns verkligen varmt, kärleksfullt och speciellt att i år sitta här på kansliet.
Och du som ännu inte varit nere på Gotland vecka 32 någon gång har verkligen något att se fram emot. Välkommen!
Hurra!
Jag har sett fram emot att få börja blogga här, ända sedan jag tidigt i våras ringde Marie och Claudia för att föreslå mig själv som praktikant. SÅ kul att börja jobba i organisationen för Medeltidsveckan, denna fantastiska festival som jag själv varit en trogen besökare på sedan 1997.
I år ska jag få se detta evenemang bakom kulisserna. Nåja, det är verkligen inte första gången jag är med och arrangerar en festival, men det är första gången jag får se ”den andra sidan” av just det här underbara spektaklet.
Nu har jag varit här en dryg vecka, min mesta tid har lagts på att uppdatera årets gedigna program här på hemsidan och många timmar tog det, så nu hoppas jag att du går in och läser i det. ;)
Hursomhelst, att vara här känns speciellt. Speciellt som i varmt och kärleksfullt. Du som också har varit en återkommande besökare på Medeltidsveckan kan kanske relatera till vad jag menar. Du vet, den där uppspelta, förväntansfulla känslan som infinner sig i kroppen ju närmare vecka 32 man kommer och när man till slut ser att det bara är några dagar kvar tills man ska stiga ombord på färjan till Gotland.
Kanske har man sytt en ny uppsättning kläder till i år. Eller, så hade man tänkt använda sina gamla men får något slags driv när det är två dagar kvar till avfärd och ändrar sig. Iväg till tygaffären för att handla lintyg, ylle och lintråd. Fasen, hinner inte sy för hand, såklart, tar det på maskinen. Sitter uppe hela natten och trampar på pedalen. Packar ner brokor, hosor, trätallrikar, dolken, bältet, underklänningen, sy-kitet, manteln, korgen, filten, sleven, doket, skorna. Om man inte har på sig hela alltet när man åker, så att man ska slippa bära på skiten. Väl på färjan lägger man sig i lämpligt hörn, tar upp nål och tråd och syr färdigt snörningshålen. I alla fall något som är handsytt, det var ju skönt.
Sen väntar en härlig vecka med mycket picknickhäng, trevliga konserter, långa festnätter, picknickhäng, glada vänner, kramar och mys, gycklar-föreställningar, picknickhäng, brända mandlar, inköp av någon ny rekvisita från marknaden, ljudet från tornerspelens jublande publik från andra sidan muren, åtskilliga besök på Torgkassen och mer picknickhäng.
Och så förstås den där alldeles speciella känslan som bara infinner sig i Visby under dessa dagar. Känslan av att man hör dit. Att det är ens egen vecka, ens egen stad och att det inte finns något bättre än att vara där.
Så, ja. Det känns verkligen varmt, kärleksfullt och speciellt att i år sitta här på kansliet.
Och du som ännu inte varit nere på Gotland vecka 32 någon gång har verkligen något att se fram emot. Välkommen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)