Äntligen är bloggen igång!

2010-06-08 kl. 14.37

Hurra!

Jag har sett fram emot att få börja blogga här, ända sedan jag tidigt i våras ringde Marie och Claudia för att föreslå mig själv som praktikant. SÅ kul att börja jobba i organisationen för Medeltidsveckan, denna fantastiska festival som jag själv varit en trogen besökare på sedan 1997.
I år ska jag få se detta evenemang bakom kulisserna. Nåja, det är verkligen inte första gången jag är med och arrangerar en festival, men det är första gången jag får se ”den andra sidan” av just det här underbara spektaklet.

Nu har jag varit här en dryg vecka, min mesta tid har lagts på att uppdatera årets gedigna program här på hemsidan och många timmar tog det, så nu hoppas jag att du går in och läser i det. ;)

Hursomhelst, att vara här känns speciellt. Speciellt som i varmt och kärleksfullt. Du som också har varit en återkommande besökare på Medeltidsveckan kan kanske relatera till vad jag menar. Du vet, den där uppspelta, förväntansfulla känslan som infinner sig i kroppen ju närmare vecka 32 man kommer och när man till slut ser att det bara är några dagar kvar tills man ska stiga ombord på färjan till Gotland.

Kanske har man sytt en ny uppsättning kläder till i år. Eller, så hade man tänkt använda sina gamla men får något slags driv när det är två dagar kvar till avfärd och ändrar sig. Iväg till tygaffären för att handla lintyg, ylle och lintråd. Fasen, hinner inte sy för hand, såklart, tar det på maskinen. Sitter uppe hela natten och trampar på pedalen. Packar ner brokor, hosor, trätallrikar, dolken, bältet, underklänningen, sy-kitet, manteln, korgen, filten, sleven, doket, skorna. Om man inte har på sig hela alltet när man åker, så att man ska slippa bära på skiten. Väl på färjan lägger man sig i lämpligt hörn, tar upp nål och tråd och syr färdigt snörningshålen. I alla fall något som är handsytt, det var ju skönt.

Sen väntar en härlig vecka med mycket picknickhäng, trevliga konserter, långa festnätter, picknickhäng, glada vänner, kramar och mys, gycklar-föreställningar, picknickhäng, brända mandlar, inköp av någon ny rekvisita från marknaden, ljudet från tornerspelens jublande publik från andra sidan muren, åtskilliga besök på Torgkassen och mer picknickhäng.

Och så förstås den där alldeles speciella känslan som bara infinner sig i Visby under dessa dagar. Känslan av att man hör dit. Att det är ens egen vecka, ens egen stad och att det inte finns något bättre än att vara där.
Så, ja. Det känns verkligen varmt, kärleksfullt och speciellt att i år sitta här på kansliet.

Och du som ännu inte varit nere på Gotland vecka 32 någon gång har verkligen något att se fram emot. Välkommen!